Tandblekning?

Många inlägg idag. Brist på bättre saker att göra när vädret är regnigt. Jag önskade att min solbränna kunde synas på bild. Är det blixten som gör att den inte syns tro? Hm ska prova utan imorgon.

Jag vill göra en riktig tandblekning. Hade jag varit miljonär hade jag fixat porslinsfasader.

På detta kort ljusade jag upp tänderna endast två ynka nyanser och det blir ändå sådan himla skillnad!

Jag har två hemmablekningar för tänderna men tycker det känns lite läskigt att göra sånt själv. Man är ju inget proffs liksom. Ska nog ändå fortsätta imorgon för nu har gaddarna vilat en hel vecka och är nog redo för lite peroxid igen ;)

 Jag som lekt med OBH Nordicas finfina vågtång. Lång tid tar det, men fint blir det!

2 Listor.

Har hittat några roliga listor jag ville fylla i. Vet att det är fruktansvärt tråkigt att läsa sådana om man inte känner personen ifråga litegrann men... dom  är roliga att skriva så scrolla förbi dessa listinlägg om ni vill!

Stänger du av mobilen när du sover? Nästintill aldrig.

Vem såg dig senast naken? Spegeln i hallen. Eller Nellie.

Hur såg du ut på högstadiet? Varvade mellan platinablond eller rastaflätor i skallen. Hade en jättestor ring i näsan, skateskor och hoodies. Vadå, det var ju inne då! ;)

Hur kommer du se ut om tjugo år? Usch vill inte ens tänka på det. Antingen rynkig och skrynklig eller om jag är rik - botoxfylld och rynkfri!

Hur var du på dagis? Tyst, blyg, givmild och snäll tydligen.

Hur är du att ha som arbetskamrat? Jag är trevlig, anpassningsbar, glad och hjälpsam. Ja faktiskt.

Biter du på naglarna? Nej.

Har du något handikapp? En whiplashskada som är ett himla drygt handikapp ibland.

Tror du att gud är en man eller en kvinna? Varken eller.

Svär du? Japp, för mycket tyvärr.

Är du trevlig mot jehovas vittnen? Jodå det är jag. Oftast. Hade det stått försäljare däremot så hade svaret blivit ett rungande NEJ.

Hur homo är du på en skala 1-10? Haha, nuförtiden inte alls dvs 0. Däremot experimenterades det en del när jag var yngre. Det var då jag insåg att jag är noll homo. Lite trist kanske?

Tror du på utomjordningar? Ja det gör jag.

Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut? Hmm.. M's ris med sprödbakad torsk och remouladsås och majs. Mums!

Vad finns alltid i ditt skafferi? Kaffe.

Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Ärtsoppa eller levergryta. Uäck!

Ljuger du? Ibland kommer det väl en vit lögn ala "nej jag hade mobilen på ljudlös" om mormor ringt och jag inte orkade svara. Men jag försöker alltid säga sanningen, speciellt om det är viktiga saker.

Har du kysst en polis? Ja, faktiskt! För hundra år sedan.

Är du rädd för securitasvakter? Nej verkligen inte. Dom är bara dumma mot snattare och någon snattare är jag då inte!

Har du någonting att dölja? Ja, speciellt om det är en dålig utseendedag. Då vill jag dölja hela mig!

Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar.

Är du / har du varit gift? Nej.

Skulle gå upp klockan tre på natten en arbetsdag för att hämta din partner fast det går nattbussar? Om jag hade körkort - absolut. Han skulle göra samma för mig.

Kan du laga cyklar? Njae beror väl på vad som ska fixas. Har kedjan hoppat av så kan jag ju fixa det iaf.

Kan du baka bröd? Jadå, men jag gör det inte så ofta.

Vet du hur man frostar av en frys? Ja.
 
 

Ytterligare en lista.

 

Vad gjorde du för tio år sedan? Var extremt skoltrött. Jobbade extra i en flummig New Age butik. Festade 4 dagar i veckan, dansade mig svettig på krogen, sov alldeles för lite, tänkte aldrig längre än till helgen, och drömde om att flytta till New York.

Fem snask du gillar? Choklad i alla dess former, Ben&Jerry glass, och choklad tre gånger till.

Vad skulle du göra om du hade tio miljarder? Köpa massa saker till min familj, och till M och hans familj. Köpa ett flott hus med ännu flottare inredning samt ge M några miljoner att inreda sitt biorum med. Resa ett varv runt jorden. Shoppa asset av mig i New York. Skänka en hel del. Köpa ett eget solarium och gym. Skaffa en fin båt och leka lyxhustru som ligger på däck och solar med en drink i handen. Och tusen andra saker.

Tre dåliga vanor? Morgontrött så in i vassen. Godisråtta. Har ojämnt och italienskt temprament.

Fem saker du gillar att göra? Sexa loss med min älskade haha. Gosa med Nellie. Shoppa. Pyssla. Läsa.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa? Harembyxor. Hängselbyxor. Skinnrock som går till fötterna. Foppatofflor. Neonfärgade jeans.

Inte mysigt.

Nej, nu ska jag krypa ned i sängen. Mitt huvud dunkar och gör så himmelens ont att en ipren och lite good old Pucko får följa med.

Det blev faktiskt en helt och totalt värdelös kväll. Jag hade planerat mysafton med mig själv. Och med mig själv var jag ju, men mysigt var det inte någonstans. Ångest, ont i magen och irritationer så in i vassen från både mig och M.

Trist när det blir sådär. Och det verkar oftast lyckas bli så just när jag ska vara ensam. Jaja, orkar inte ens tänka mer på det för nu skriker verkligen skallen.

En stor dos spraybalsam ska sprayas i mitt nytvättade hår, sen säng, bok, och ipren.

Sovgott.

Nyduschad pälsfröken (bild)

Igår fick Nellie duscha. Jag ska alltid pussa henne tusen gånger om dan på huvudet så hon blir alldeles flottig av läppglans och desssutom doftade hon misstänkt melondoft från mitt Juicy tube. Gott i och för sig, men inget för en hund tror jag :)

Efteråt sprang hon omkring i sin morgonrock och spöade slipsormen (en 1meters mjukisorm som min mormor sytt av gamla slipsar och som Nellie älskar) och såg ut som den värsta värsta boxaren.

Nellie har 3 saker som hon alltid måste ha liggandes i sängen, oavsett om hon använder dom eller ej.

Det är

1. Slipsormen.

2. En mjukistomte som M köpte åt henne i julas och som hon ätit upp båda armarna på.

3. Ett gammalt snuskigt grisöra som hon älskar att tugga på.

Och hon har stenkoll på prylarna. Ligger inte alla tre sakerna i sängen så gnäller (och tillslut skäller) hon och vrålstirrar på saken tills vi tar upp den då det är för tungt för henne att släpa upp dom själv uppför trappen till sängen.

Hon har så roliga egenheter och hon är så himla rolig.

Tex så har hon en egen lek som hon leker varje kväll när vi ligger i sängen. Hon hämtar sitt grisöra, sätter sig på ens bröst, sen släpper hon det och så ska man bara ta upp grisörat och ge henne det och säga varsågod så att hon kan släppa det igen och igen och igen. En gång räknade jag till 36ggr på raken.

En annan grej är att hon så fort M lagt sig i sängen efter jobbet hoppar upp på hans hals och sen ska hon ligga med sin lilla kind tryckt mot hans mun och han ska pussa henne på samma ställe tusen miljoner gånger. Så kan hon somna till o med.

Och så är hon GALEN i att pussas själv. Helst i näsan och sen i munnen *uuurk*. Hon står och vaktar på ens bröst och blir som tokig om man sträcker ut tungan och börjar pussas som en besatt.

Här är en pussbild in action.

Ursäkta min grimas, den beror på just att vi pussas. 

Hon är rolig faktiskt. Jag vet att alla tycker att ens egna hundar är dom bästa och sötaste. och så är det ju. det är ju ens egen vovve man känner och älskar.

Nellie är kvicktänkt och smart. M sa häromdagen "hon fattar så himla snabbt, iallafall när hon tjänar något på det själv som typ kalkon". Så himla sant!
Det är kul att lära henne saker för hon är så tacksam att träna med. Skulle vilja komma på något nytt att lära henne nu.
Man får ju anpassa övningarna ibland då hon är lite kort i rocken, men hon älskar att söka tex och är riktigt duktig på det.
Hon är så lätt att kommunicera med. Trots sin litenhet så får jag en kontakt med henne som jag aldrig riktigt upplevt med tidigare hundar. Inte alls på samma sätt. Märkligt, men mysigt.

Den där kontakten kanske kommer när det är "rätt" hund? Jag haälskade min förra hund, och min familjs tidigare hundar som jag växte upp med. De har ju varit familjemedlemmar.

Men Nellie känns så rätt på något vis. Som den där riktigt speciella vovven som verkligen satt sig i hjärtat.

Men alla hundar är ju speciella så det känns så fel att skriva så också.

Äsch, vi funkar väldigt bra ihop helt enkelt och hon är min finaste lilla plutt :)

Plan..

Jag måste göra en plan. Jag tror det skulle hjälpa mig. Samtidigt vet jag inte om det kanske är för tidigt än. Om det blir så att jag inte orkar följa den. Då väntar jag hellre nån dag - en vecka kanske, så att jag kan hålla mig till planen varje dag sedan. Samtidigt är jag otålig.

Promenader hör till planen. Men än är jag alldeles för seg i kroppen för att orka ta mig ut. Kanske om några dagar?

Meditation hör också dit. Det har hjälpt mig att slappna av förut och jag kan ju börja med guidad meditation som jag tycker är enklare när det finns en röst att följa. Iaf till en början.

Just nu önskar jag också för en gångs skull, att det var sommar för jag vill ut i skogen. Vet inte riktigt varför.

Just idag har det känts tungt. Men imorgon är en ny dag, och med den nya krafter.

Just ja, jag ska köpa en spikmatta att ligga på.

Usch..

Så konstig dag. Har legat i sängen till o från men utan att somna. Är rastlös men orkeslös. Gäspar och ögonen tåras hela tiden. Ångesten har varit närmre idag än de andra dagarna. Vet inte riktigt varför..

Usch, det är jobbigt nu.. Men snart är det nog bättre.

...

Jag behöver inget annat än sömn, mat, vatten, och kärlek. Måste försöka påminna mig om det. 

Det enda kroppen behöver för att klara sig är sömn, mat o vatten. Inget annat..

Funderingar..

Mitt mående känns alltid lite bättre framåt kvällen när mörkret smyger sig på. Vet inte varför, kanske för att man känner att alla måsten för dagen är över, och man blir lite osynlig i mörkret.
När jag är frisk och glad älskar jag dagsljus och solen, men när jag är mindre pigg som nu så förvandlas jag till nattmänniska. Jaja, det ändras så småningom så jag tar det med ro. Just nu får allting vara som det är.

Funderar och tänker mest hela tiden nu. Mycket känslor i omlopp och jag vet inte om magkänslan angående vissa saker beror på mitt mående i övrigt, eller om den faktiskt stämmer. Litar inte helt o fullt på mitt känsloliv just nu.

Men varje gång jag försöker reda ut huruvida det stämmer eller bara är hjärnspöken så verkar M tycka att det är jobbigt att ens försöka övertyga mig, så jag slutar att fråga nu. Visst ger han mig svar på frågorna, men det är inte mer än så känns det som.

Men i detta nu så orkar jag inte bry mig. Vill inte jaga bekräftelse mer för jag är inte sådan egentligen, så nu lägger jag ner den jakten.

Har mycket annat att tänka på och det får väl bli som det blir helt enkelt.

Jag har världens bästa pojkvän, på riktigt, men jag kräver nog lite för mycket just nu.
Eller, jag VET att jag kräver mycket just nu och jag är säkerligen rätt jobbig. Men vissa perioder är ju sådana, för alla.
Och jag är hemskt tacksam för allt han gör, och försöker göra, för mig.
Jag älskar honom högt och jag tror att vi klarar detta. En gång för längesedan sa han "våran kärlek ska göra så att du klarar detta". Och det lät verkligen som att han menade det då. Men det är i och för sig längesen nu. Jaja, fina ord var det iallafall och jag är tydligen en sucker för fina ord ^^ 

Det kan mycket väl vara mitt eget huvud bara och mina egna hjärnspöken som jag inte rår över just nu, men oavsett om det bara sitter i mitt huvud eller ej så har jag varken lust eller energi att jaga på det sättet. Jag är inte sådan.

Jag ska börja träna och jag ska börja med massa andra grejer så fort jag blir piggare. Koncentrera mig på mina saker helt enkelt.

Har varit in och lagt några beställningar på nageltillbehör. En ny correctorpen så den franska manikyren blir snygg, och guld o silvertape för dekoration. Råkade dessutom hamna på Nellys sida och såg att de hade relativt prisvärda konader och plattor så jag ska dra iväg en beställning där med. Blir kul att testa! Och just nu behöver jag ha något att pyssla med som skingrar tankarna och måendet.

Långt inlägg. Nu ska jag hämta en bok, ta Nellie i famnen, och lägga mig och mysa och faktiskt känna mig stolt över att jag gjorde mer än vad som var tänkt idag.
Jag klarar detta. Jag fixar det. Jag har klarat massa saker ingen trodde så varför inte detta. Och jag är glad att jag har människor som tror på mig. Tack!

Kram på er!

Ihopsnurrad liten fröken som tydligen

hellre sitter och sover än ligger <3

Långsamt.

Aldrig har jag önskat att tiden skulle gå fortare än just nu. Kommer jag ens någonvart? Tittar på klockan, och tittar på klockan igen.

Jag hatar att vara så trött och orkeslös. Det enda som håller mig uppe, är tanken på att jag blir piggare snart. Men "snart" känns just nu extremt långt bort.

Och vetskapen om att jag kommer må mycket sämre än såhär innan det vänder känns otäck.

Jag hatar denna rädsla som åker som en berg o dalbana i kroppen. Hjärtat slår som en hammare och det är som att kroppen regriderat till något fornnordisk stadie där den hela tiden är inställd på att se ett monster bakom axeln och fly. Springa jättefort.

Jag vill mer än någonsin orka saker, vara frisk, göra sådant som alla andra gör. Vilja skratta.

Det kommer. Jag måste bara blunda några veckor först. Sedan kommer det nog.

Mål.

Jag önskar jag kunde blunda eller gå i ide i tre veckor och sen vakna upp. Jaja, en dag i taget så får vi se efter helgen hur allt känns.

Långt inuti mig själv någonstans har jag bestämt att jag vill vara i bättre form både psykiskt och fysiskt till sommaren än vad jag varit på länge. Och om jag följer det schema jag satt upp så finns det ju faktiskt en möjlighet att det går. Att jag kan nå det målet till sommaren.

I flera månader nu har jag varit sjukt sugen på att börja TRÄNA. Inte träna som i ren träning, det går inte för ryggen, men massa långa promenader varje dag, och det har inte fungerat sålänge jag äter medicin. Men nu om några veckor kan jag ju faktiskt börja. En hisnande känsla!

Jag vet att jag kan gå in för grejer stenhårt om jag väl bestämmer mig, och det här med träningen ger mig sjukt mycket motivation att sluta med medicinen nu för jag VILL verkligen få ett aktivt liv. Det är ju så jag trivs bäst.

Och jag vet att om jag bestämmer mig för att promenera varje dag så promenerar jag varje dag. Plus att frisk luft gör susen för psyket.

Jag har några morötter jag brukar tänka på när det känns jobbigt. Det är:

1. Börja träna, mycket mer än någonsin förut för jag VILL och jag SKA komma i bättre form så att jag trivs både med kroppen och själen. Plus att ryggen blir så mycket bättre att jag slipper värktabletter sen.

2. Börja yoga. Har redan yogaprogram o utrustning hemma.

3. Kunna pyssla utan att få myror i benen och abstinens.

4. Kunna vara på jobbet hela dagar och styra upp en massa aktiviteter där.

5. Kunna ligga kvar i sängen med M på morgonen och kramas och inte flyga upp kallsvettig och med ångest.

6. Ha en fin sommar utan att behöva ha detta i huvudet.

7. Förhoppningsvis kunna träffa Jennie och pyssla och umgås utan att behöva tänka på detta.

8. Gå på kurs med Nellie.

9. Bli piggare! (och det kommer jag automatiskt att bli när jag är utan medicin + promenaderna)

Det är främst dessa punkter som motiverar mig, och när jag tänker på att det faktiskt går att uppnå även om det först blir några hemskt jobbiga veckor så blir jag så glad i hjärtat!

Jag SKA klara det. Det finns inget annat.

Tack snälla du!

Usch, jobbiga tider just nu. Bloggen får nog ligga lite halvt på is de kommande veckorna. Eller så skriver jag nåt inlägg när jag orkar helt enkelt.

Ibland har man sådan tur med människor omkring sig. Ibland kan jag tänka att det var värt att behöva ha alla destruktiva och fula fiskar omkring mig om det var det som skulle krävas för att man senare får träffa människor som är lika fina som dom fiskarna var fula.
Som M tex. Han är ju den finaste jag träffat! Han är magi, och tillsammans tror jag vi kan förflytta berg.

Jennie är också en sådan fin människa som jag är så glad över att få ha i min närhet. För även om hon är många mil bort så känns dom där milen inte alls ibland.

Idag gick jag hem från M (vad skulle jag göra utan honom, min klippa <3) efter en ångestnatt och ångestmorgon. Tittar i brevlådan och där ligger det finaste brev med kort jag någonsin fått, från just Jennie. Att någon tänker på en på riktigt, det kan göra mycket i jobbiga stunder.

Jag vill säga tack gånger en miljon, men det blir för drygt att skriva.
Brevet lägger jag i väskan och drar igen dragkedjan. Det kommer jag att läsa många gånger den kommande tiden.

Jennies fina omtänksamma kort. (Klicka för större bild)

Tack gumman!!

7 saker om mig.

7 saker om mig själv.

Jag är sjukligt morgontrött och morgonsur.

Den första kvarten på morgonen är HEMSK och jag har nästintill självmordstankar varje morgon de 5 första minutrarna innan jag vaknat till lite.

Folk har alltid förundrats över hur morgonsur en människa kan vara när dom träffar mig. Jag tycker själv det är jobbigt.

Däremot så händer något efter 15 minuter och jag blir mig själv igen haha.

Jag behöver måla/pyssla.

När jag målar går jag in i nåt mysigt meditativt tillstånd och det är en utav få gånger jag kan slappna av och göra en enda sak utan att bli rastlös. Men jag målar bara om jag mår okej i övrigt, annars har jag ingen inspiration. Andra är kreativa när de mår dåligt, jag när jag mår okej!

Jag är makeup och hudvårdsjunkie.

Det märks väl i och för sig på bloggen. Hur många intressen jag än har, och hur ytligt det än må låta, så är smink mitt största intresse.

Intresset ligger dock inte enbart i att stå och sminka sig själv fin hela dagarna, och ja, jag kan gå till affären utan smink. Jag är inte fäst vid smink på det sättet. Jag tycker bara det är KUL att se vad man kan göra med sitt utseende med smink helt enkelt, och färglära, och testa massa olika produkter.

Min chihuahua har en morgonrock.

Jag hatar hypen som kom med fröken Hilton. När tjejer (eller deras pappor) köpte chihuahuor för att ha i väskan som dyr acessoar när det passade, och när de insåg att hunden krävde en hel del jobb så fick den flytta till nästa hem - och nästa - och nästa.

Och chihuahuor behöver inte kläder (om det inte är svinkallt ute och dom krampar typ) TROTS DET, så äger Nellie en morgonrock, och en fleecetröja. Mhm! Nä jag kunde inte motstå, de var för söta.

Morgonrocken fick hon prova - bli fotograferad - sen åkte den av. Tröjan hade hon när det var som kyligast och hon var minivalp. Hon bryr sig inte om hon har kläder på sig, men hon får gå buttnaked då jag inte vill spä på fördomen.

Men ibland blir jag bananas när jag ser söta kläder och bara VILL köpa, men jag gör det inte.

Bara för den där jäkla fördomen som säger att man är bimbo och har hunden som prydnad om hunden har en tröja, trots att det är smällkalla vintern. Suck.

Jag är chokladberoende.

Jag måste ha minst en grej i chokladväg om dagen annars blir jag skitsur. Sockerberoende, nån?

Jag hade dreadlocks i 8 år.

Japp, såna lusiga smutsiga dreadlocks. Haha nej, jag hade varken löss eller andra djur i skallen, jag tvättade håret 2 ggr i veckan, och dom luktade inte illa. Ett tag gick dom nästan ända ner till rumpan och man fick alltid kommentarer av folk. Oftast positiva faktiskt!

För några år sedan kände jag att det var dags för förändring och att slippa knarkarstämpeln (fördomar igen) och jag och min dåvarande kille satt i 1,5 VECKA dygnet runt och pillade. Tillsut var dom borta och jag ÄLSKAR att kunna borsta håret igen!

Min högsta dröm är att få flytta till hus.

Många drömmer om mycket pengar, fin karriär, osv. Jag drömmer om att få flytta ihop med älskade M i ett hus. Det är liksom en sån vuxenpoängsgrej som jag inte vill vara utan. Och jag vill bara göra det med honom.

För mig står hus för riktigt hem, trygghet, kärlek, roligheter, och så mycket mer än "bara" större boende. Kanske för att jag är uppvuxen på det sättet, jag vet inte.

Jag har massa andra drömmar också, men den här står högst på listan!

Nellie och töntiga kommentarer från folk.

Pälsprinsessan igen. Hon är gudomligt söt, MEN, skenet bedrar. Hon kan vara ett riktigt litet monster när hon sätter igång med sina bus och bitattacker. Helt otroligt att en så liten krabat kan bita så förbaskat hårt.

Men hon är fortfarande ett väldigt sött litet monster. Och märker hon att man får ont så kommer hon alltid och slickar en efteråt som för att säga förlåt för att hon glömde sig i buset.
Och hon älskar hon att tvätta en i näsan. Och gärna i munnen efteråt *uuurk*.

Det är så kul nu när hon börjar bli lite äldre (även om hon fortfarande bara är knappa halvåret) för man får så mycket mer kontakt med henne. I början bara sov och åt hon ju. Nu är hon så duktig och kan redan sitt, ligg, vacker tass och highfive, vänta, gå och sök, puss, och kryp.
Ibland blir hon så ivrig att hon både sitter och ligger och kryper på samma gång, haha.

Här är det berömda nässlicket!

Såhär insnurrad sitter hon i mattes sjal när vi ska gå till husse på kvällen och snön ligger 2 meter hög. Då brukar hon få lift och hon är så duktig och sitter så still på armen eller innanför jackan hela vägen.

Måhända att många bönder droppar puckade kommentarer som "öhh chihuahua, det är ju ingen hund höhö", eller tror att man antingen är världens bimbo eller har noll hundvana bara för att man valt den minsta rasen.

Så himla fel! Hon är lika mycket hund som de större jag haft, och hennes ben fungerar precis lika bra som en schäfers. Man behöver bara lite hjälp när det är för mycket snö ute.

Jag valde en liten ras för att en liten hund passar mig bäst med min rygg osv. Dessutom är chihuahuans rastypiska mentalitet är helt underbar! Snacka om glad och lojal :)

Ofta är det töntiga killar som behöver en pitbull, amstaff, rottweiler, schäfer, dobberman eller annan "livsfarlig" hund som penisförlängare som säger såna fåniga kommentarer, och deras white trash-tjejer som fnittrande står bredvid och håller med. SUCK!

Bara att kalla tex dessa fina snälla vackra lojala amstaffs för "kamphundar" får det att gå rysningar i ryggraden på mig (har själv haft amstaff en period när den behövde ett mellanhem). Och människorna som skaffar dessa raser för att dom tror och VILL att de ska vara farliga bestar äcklar mig lika mycket som dom som skaffar chihuahua för att ha som en dyr accessoar. Ni förstör!!

Nellie är verkligen mycket HUND trots sin litenhet, och de flesta som träffar henne smälter rätt snabbt.

Jag trodde aldrig det kunde rymmas så mycket ren KÄRLEK för denna lilla plutt. Hon är världens snällaste, och min bästa vän <3

Jag tycker fruktansvärt ILLA om,

Vet ni vad jag tycker fruktansvärt illa om? Människor som alltid, till varje pris, säger vad dom tycker, för att dom bara äääär sådana.

Ni vet människor som liksom är stolta över det också. Som alltid gapar högst med en sådandär översittarton 

"Jag säger alltid vad jag tycker även om det svider. Jag bara ääär sån. Gillar människor inte det kan dom dra!"

Som om det vore något modigt och beundransvärt att såra folk med SINA personliga sanningar till höger och vänster. För det är ju faktiskt så, det är deras sanning och inte alla andras.

Och just det där att dom bara äääär såna. Som om dom föddes med det i ryggraden och nu inte kan dra igen dragkedjan för munnen så fort det är en groda påväg ut. Dom är ju faktiskt bara sådana, det går liksom inte att göra något åt. Och i och med att dom bara ääär sådana, så ska folk ha överseende med deras plumpa citat för dom kan liksom inte rå för att dom måste propsa på folk sina egna sanningar.

Bullshit..

Nej usch, att skylla på det där, det är fegt.

Jag har världens eldigaste humör. Som en italienare typ. Eller spanjor. Alltid haft. Jag ääär bara sån. Men jag försöker lägga band på det och jag har ingen rätt att flyga ut mot människor bara för att jag råkar vara sådan.

Jag tycker också att man ska säga sanningen. MEN, det finns hundra olika SNÄLLA sätt att säga sanningar på. Och min sanning behöver inte alls vara din sanning.

Det finns stunder när man måste säga som det är, även om den sårar. Men dit hör inte att den och den tex har en ful tröja, är konstig, går fult, är töntig, lagar äcklig mat, osv. Det är DIN sanning, och dessutom till ingen nytta.

Det finns något som heter självinsikt som vissa skulle behöva få injicerade en rejäl dos av.

Varma känslor.

Jag älskar dig. Av hela mitt hjärta.

Våran kärlek är intensiv, intim, underbar, drömmande, hoppfull, spännande, och rolig!

Jag älskar att du drömmer med mig. Att vi drömmer, tillsammans.

"Det handlar inte om att hitta någon man kan dö för.

Utan att hitta någon man inte kan leva utan."

Min hjälte.

Ångest.

Vaknade med ångest upp i halsen. Vet inte riktigt varför. Det blir så för mig ibland. Imorse var det jättemycket. Vet inte heller varför.

Har knappt sovit något, jag drack för mycket kaffe för sent och blir alldeles för lättväckt av det. Sen låg jag och tänkte på om jag ska börja plugga eller inte. Och sen tänkte jag på tusen andra saker.

Jag får ofta ångest över att inte veta. Att inte veta vad som ska hända, att inte veta hur det är, att inte veta hur det blir.

Jag hatar att inte veta.

Det blir säkert bättre framåt dagen.

Jag vill ha en kram av M, höra honom säga att allt är bra.
Känna att allt är bra.
Då blir allt bra.

Om jag ändå kunde..

Åhh.. jag är så gitarrsugen. Vill sitta och plinka och nynna för Nellie så att hon måste hålla för sina stora öron tillslut.

Vaknade imorse med halvångest. Vet inte riktigt varför.. Kände mig nervös och nästan ledsen. Kanske berodde det på mardrömmen jag hade inatt. Är inne i världens drömma mardrömmar-period just nu.

Ibland känns det som att jag står still medan världen snurrar. Jag gillar inte det. Jag gillar inte känslan av att stå och trampa på samma ställe.

Har insett att jag kräver sådan intensitet i allt. Kärlek, jobb, intressen, ja allt.

Allt ska vara intensivt, aldrig medelmåttigt inte en sekund, och allt ska hända NU.

Det är ingen bra egenskap. Ingen orkar vara intensiv i allt. Utom jag då tydligen. Men det tar ju på mina krafter också. Känslomänniska..

Måste nog tagga ned lite.

Fast emellanåt får jag sånadär ryck där jag skiter i, orkar inte bry mig, det får vara som det är. Önskar att jag fick dom ännu oftare.

Eller nej, det gör jag inte för jag får ju saker gjorda med min intensivitet också.

Men en sak jag önskar på riktigt är att jag vore mindre känslomänniska. Det är jobbigt att alltid vara JÄTTEglad eller JÄTTEdeppig eller JÄTTEtrött eller JÄTTErastlös eller JÄTTEpratglad.

Jag skulle ibland vilja tona ned mig själv, liksom plana ut det lite och inte tänka och fundera så mycket.
Jag tänker och känner för mycket. Är avundsjuk på de som bara kan stänga av. Så vill jag också kunna göra. Men bara ibland.

Alla hjärtans dag.

Efter lite spanande på allas vår Wikipedia så har jag förstått att alla hjärtans dag är uppkallat efter helgonet Sankt Valentin, men att det finns flera olika berättelser om hur och varför själva dagen kom till.

Själv väljer jag att tro på den smäktande kärleksberättelsen där Valentin dog martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius förbud att viga unga par i 200-talets Rom.

Innan Valentin avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter som han var förälskad i (därav alla hjärtans dags kort) och han blev hennes Valentin (e).

Fint och lagom dramatiskt en dag som denna ^^

Underbara sommar.

Sitter och sorterar bilder som ska in på framkallning för att kunna användas till scrapbooking och annat pyssel.

Tittar på bilderna från kolmården i somras. Så underbart det var, och så kul vi hade. Inte bara att få se allt på kolmården utan hela sommaren. Att vi hade den tillsammans! 

Alla utflykter vi gjorde så fort tiden fanns.
När han lärde mig fiska och jag fick en död gädda på kroken.
Den mänskliga apan som tittade rakt in i kameran.
När vi åkte på den stora flotten och M fick en gädda med skitstort gap och tusen tänder.
När vi tjuvfiskade och jag nästan fick en blodigen på foten!
M's maffia-cigarrblossande efter den långa vandringen på björnparken.
När vi åkte båt och jag var jättenervös, sen ville jag aldrig att den där dagen på sjön skulle ta slut.
Alla grillkvällar.
Kylhuvud och blå tunga i djurparken.
Miljoner med pussar och kramar.
Och så mycket mer...

Allt var så levande och andades kärlek! Och jag levde på ett sätt jag aldrig tidigare känt.

Tänk att han ville ge just mig alla dessa spännande, roliga, mysiga upplevelser. Det var så stort för mig. Både upplevelser och känslor jag aldrig varit i närheten av. Jag glömmer det aldrig.

Det var min bästa sommar. En riktig kärlekssommar.

Jag tänker att sommaren snart är här igen, och jag tror den kommer att bli precis lika bra.
Jag är så lyckligt lottad.

Ett år sedan.

För ganska så exakt snart ett år sedan hade jag och M det riktigt jobbigt och kämpigt. För mig följer det faktiskt inte med några speciella känslor bara för att det är årsdagen, men M verkar tycka att det är lite jobbigare. Jag förstår honom. Man reagerar olika.

Men istället för att fokusera på hur jobbigt och ledsamt allt var just då så försöker jag tänka på hur bra vi faktiskt klarade det ihop. Vi velade och tvekade aldrig, vi ordnade det som behövde göras på en gång så det var över så fort som möjligt. Jobbigt men snabbt överstökat. Låter hemskt att säga överstökat men det var ju det vi ville.

Känslorna var däremot kanske inte lika lätta att bara stöka över, men reder man upp själva orsaken så kan man koncentrera sig på de jobbiga känslorna tillsammans och i lugn och ro sedan.

Vi klarar de flesta saker fint ihop och det är en viktig egenskap för att ett förhållande ska fungera bra tror jag. Man måste kunna lita på att den andra står stark om man själv är lite vinglig för stunden.

Det var en prövning då för ett år sedan. Vi klarade den, såklart. Man måste klara av jobbiga saker. Man kan inte lägga sig ned och dö liksom.

Jo ett tag kanske, men sen måste man resa sig igen. Och det gjorde vi jättebra.