Ett år sedan.

För ganska så exakt snart ett år sedan hade jag och M det riktigt jobbigt och kämpigt. För mig följer det faktiskt inte med några speciella känslor bara för att det är årsdagen, men M verkar tycka att det är lite jobbigare. Jag förstår honom. Man reagerar olika.

Men istället för att fokusera på hur jobbigt och ledsamt allt var just då så försöker jag tänka på hur bra vi faktiskt klarade det ihop. Vi velade och tvekade aldrig, vi ordnade det som behövde göras på en gång så det var över så fort som möjligt. Jobbigt men snabbt överstökat. Låter hemskt att säga överstökat men det var ju det vi ville.

Känslorna var däremot kanske inte lika lätta att bara stöka över, men reder man upp själva orsaken så kan man koncentrera sig på de jobbiga känslorna tillsammans och i lugn och ro sedan.

Vi klarar de flesta saker fint ihop och det är en viktig egenskap för att ett förhållande ska fungera bra tror jag. Man måste kunna lita på att den andra står stark om man själv är lite vinglig för stunden.

Det var en prövning då för ett år sedan. Vi klarade den, såklart. Man måste klara av jobbiga saker. Man kan inte lägga sig ned och dö liksom.

Jo ett tag kanske, men sen måste man resa sig igen. Och det gjorde vi jättebra.