Att blogga.

Förut kändes det som att bloggandet bara tillhörde de som hade något extra att säga, de som hade starka åsikter om något de brann för. De skulle hålla sig till speciella ämnen. Politik, orättvisor, feminism, eller djurrätt var okej att skriva om. Typ.

Knappt någon bloggande om blöjbyte, hundliv, fest, shopping, dödsfall o födelse, kreativitet, vanligt babbel och kaffedrickande. Sådana saker som händer de flesta, som finns överallt. Vardagliga saker, och tankar. Det var liksom lite förbjudet. Vad var det för intressant med ett helt unikt vardagligt liv liksom? Hrmpf.. Fånerier.

Nu har detta fenomen vänt. Med råge. Det finns fortfarande inriktade bloggar såklart, och det är intressant för de intresserade. Men det sjuder också utav vardagsbloggar.
Allt ifrån från hon som shoppar för mycket, till hon med anorexia, till den där som längtar o sparar pengar för att kunna resa, till den där familjen med fem ungar, till hon som målar så fint, till hon som bara skriver om kärlek, till hon eller han som är precis som du eller jag..

Jag tycker det är så häftigt. Tänk vad alla människor vill dela med sig av sina helt vanliga, vardagliga, härliga, jobbiga, känna-igen-sig-liv. Det är ju som att få läsa vilken dagbok man vill, utan att behöva känna att man gör något dumt.
Alla är vi som snöflingor. Unika.

Jag tänkte rikta in bloggen. Först på mitt pyssel, sen ändrade jag mig till att det skulle bli en hundblogg, sedan ändrade jag mig igen till något annat.
Sedan struntade jag i alltihopa och riktar istället in bloggen på mig och varvar glatt mellan pyssel, hund, och allt annat däremellan.
Att begränsa sig är väl bra dumt att göra när man inte behöver.
Jag vill ju bara skriva!